Ljuva svävande klanger och subtil humor

Andreas Bertilssons nya album Houdinikanonen är en instinktivt formad ljudskulptur med smak av både minimalism och pop
Rymden och lättheten motstår svärtan. Som dirigerad av en magisk hand, studsar kanonkulan tillbaka när den skjuts rakt i magen. Stråkar, flöjt, tramporgel och enkla, repetitiva texter för lyssnaren genom ett unikt och personligt ljudlandskap. Andreas Bertilssons sjunde album Houdinikanonen utkommer på Komplott i maj 2014. Skivan är den sista delen i en akustisk triologi, som påbörjades med albumet Det fysiska och det psykiska (2008) och fortsatte med Själens ö (2011). Efter sina tidiga elektroniska verk har Bertilsson efterhand utvecklat ett mer och mer rytmiskt formspråk. Houdinikanonens pop-touch gör den mer lättillgänglig än tidigare album, men inte mindre experimentell.

Utöver det egna ymnighetshornet av instrument som Bertilsson behärskar och lättjefullt öser ur; blockflöjt, gitarr, cymbal, percussion, vibrafon och inte minst sin skånska stämma, har han i en process – styrd av både intuition och slump – plockat och sammanfogat element från inspelningar med tio inbjudna musiker. Bertilsson bygger upp sin musik i en improviserad process. Sten för sten, ton för ton skulpteras musiken, ett steg föreslår riktningen för nästa. Mellanrumsformer brer ut sig, ljudrum uppstår. Lyhört låter han sig föras av musikens egna vilja.

Houdinikanonen innehåller åtta låtar och ges ut på vinyl. Vardagligheter, oberäknerligheter och psykogeografiska element sammanstrålar på albumet. Klockspel, siluetter av blad och ljuva svävande röster möter bekännelse och kritisk, subtil humor. Skivan har en komprimerad direkthet som svävar glatt och lätt över en komplext sammansatt grund. Varje ton och fras står skarp och nödvändig. Sträva ytor gnider sig mot bomullslätta rim. Alla delar medverkar till att understryka uttryckets intensitet. Bertilssons samlade personliga erfarenheter och navigationer används med finess och patos och tecknar ett album med känsla för det flertydiga och möjliga i tillvarons spännvidd mellan förgrenade isflak och solsmält snö.

Hilda Ekeroth 2014